Den där om day 11 – Your sibling

Det finns en grynig film från när jag och min bror är små, han är treårsrund, jag sexårshispig. Vi springer extra snabbt, en effekt av den sortens filmer, och ibland dyker en svart fläck upp. Vi är nakna på nästan varje bild. I en scen filmar vår pappa oss medan vi springer från husväggen och hoppar i en minimal pool. Det är min tur. Det har varit min tur flera gånger på raken, för min bror har försvunnit. Plötsligt ser man honom i ett hörn, strax bakom mig. Jag ler mot min pappa, springer fram till poolen och hoppar i. Min bror springer efter. Han har ett järnrör i handen som han bankar mig i huvudet när jag precis hoppat. Sen springer han bort till mamma som sitter i en stol och skalar potatis. Hon tar upp honom i famnen och kramar honom. Filmkameran återvänder till mig. Jag sitter i poolen och gråter. Min pappa slutar filma.

Ungefär så var min relation med min bror tills jag flyttade hemifrån som nittonåring. Vi slogs vilt. Min mamma har berättat att hon ibland körde ut till havet, satte sig ner i sanden och grät. Hon visste inte vad hon skulle göra, hur hon skulle få oss att sluta slåss och bråka. Ibland, när hon körde bil och vi satt där bak och skrek, kunde hon ha en hand på ratten och med den andra viftade hon vilt i baksätet för att vi skulle sluta.

Så flyttade jag till London när jag var nitton och det slutade. Det var som om vi kunde börja att älska varandra när vi inte bodde på samma ställe. Vi blev nära nära nära. Jag åkte och hälsade på honom när han var på språkresa och sextonårsnervös i södra England. Vi viskade och fnissade vid våra föräldrars middagsbord. Han åkte karusellerna som snurrade och jag tittade på. Jag hade ett liv som snurrade och han höll mig i handen.

Min bror är ovillkorlig kärlek för mig. Jag tror inte att jag har en sån relation med någon annan. Jag kan ringa till honom när som helst och fråga vad det var den där grisen hette när vi var små och han vet exakt vilken jag menar. Jag kan ringa upp honom och sen komma på att nä, det var ingenting och han säger okej, så lägger vi på, för han fattar att man inte måste prata i telefon i en timme varje gång man ringer. I lördags ringde han mig klockan tre på natten när han var ute väldigt full och spelade in ett meddelande på tio minuter. När jag reste från Mexiko och hälsade på honom i New York mötte han mig med en banjo som han spelade på. Han skulle haft två, men han hade gett bort en till en femåring han sett. Vi kan bråka och han ber mig sluta vara storasyster. Då säger jag att det inte går, för det inte går. Han photoshopar in mig i olika konstiga situationer och mailar mig dem sen. Sist var jag och Stolte mannen bröllopsklädda och dansade med ett gäng Disneyfigurer. Han skrev världens finaste brev till mig och Stolte mannen när vi gifte oss, för han vågade inte hålla tal.

Vi är väldigt, väldigt lika. Både på utsidan och insidan. Förra sommaren när vi badade dök vi upp ur vattnet samtidigt och Stolte mannen visste inte vem som var vem. Vi kan skratta rått åt samma dåliga skämt eller folk som trillar. Ibland behöver vi inte prata med varandra, utan vi vet vad vi säger i huvudet och kan ha konversationer där – huvud till huvud. Vi blir irriterade på korkade människor och i och med att vi kan prata med varandra utan att säga något blir vi irriterade på folk som inte hänger med i vår konversation. Så här kan det vara:

Jenny: kolla gubben, jag skulle aldrig…
Lillebror: jag vet!
Stolte mannen: vad?

Min bror är generös men snål. Intelligent men nästan ignorant. Äventyrslysten men bekväm. Han hatar att få sand på fötterna och att ha på sig trollvantar. Han älskar att resa och vill bo i USA men gör inget för att flytta dit. Han älskar musik, men lyssnar nästan uteslutande på en genre. Han är rolig, men ibland på ett taskigt sätt och blir irriterad på folk som inte är kvicka nog. Hans favoritkort på mig är ett där jag har en skrapad näsa efter att ha ramlat framlänges på fyllan när jag suttit på huk och kissat och glömt att ta emot mig. På bilden är jag helt rödgråten och håller i vår katt som skulle avlivas dagen därpå. Snoret rinner och då passar min bror på att ta kort på mig. Jag ser fördjävlig ut.

Min bror är den finaste bror jag kan ha. Han är den finaste svågern jag kan ge Stolte mannen och han kommer att bli underbar mot och med mina barn.