För er som inte bor i/känner till Stockholm:
Midsommarkransen med omnejd: Södernärförort som är mycket trevlig. Fylld med Södermänniskor som växt upp och skaffat barn. Mycket grönt, mycket hippt, mycket femtiotal, mycket småstad i storstad-känsla.
Hammarby Sjöstad: nybyggt, söder om Söder. Opersonligt, stora balkonger och fönster. Homogent, ingen utanför boxen bor där. Mycket vatten, mycket 00-tal. Här bor också Södermänniskor som växt upp och skaffat barn.
Alla tycker jag är konstig som vill bo i Hammarby Sjöstad och inte i omnejden. Även jag, varför vill jag inte bo i Midsommarkransen där folk inte vänder sig om ifall en tjej skulle kyssa en tjej? Jag har funderat hela helgen och idag kom jag på vad det var. Det är småstadskänslan.
Jag flyttade till Stockholm, den största staden jag kunde komma till i Sverige, för att få vara lite anonym. I byn där jag växte upp visste alla vem jag var. Alla visste vilken mjölk jag drack till min mat, hur jag var, hur jag borde vara. Jag vill inte ha det så, jag vill inte att folk ska hälsa på mig. Jag vill vara osynlig och folkskygg. Inte varje dag, såklart, men ibland. Jag vill inte gå till ICA och det är någon som känner igen mig och kollar in vad jag handlar. Jag vill inte lyssna på föräldrar som diskuterar fotbollsträning, det ger mig rysningar.
Jag vill vara klinisk och genomskinlig. Eller så borde jag öva på att bli rumsren.
Midsommarkransen med omnejd: Södernärförort som är mycket trevlig. Fylld med Södermänniskor som växt upp och skaffat barn. Mycket grönt, mycket hippt, mycket femtiotal, mycket småstad i storstad-känsla.
Hammarby Sjöstad: nybyggt, söder om Söder. Opersonligt, stora balkonger och fönster. Homogent, ingen utanför boxen bor där. Mycket vatten, mycket 00-tal. Här bor också Södermänniskor som växt upp och skaffat barn.
Alla tycker jag är konstig som vill bo i Hammarby Sjöstad och inte i omnejden. Även jag, varför vill jag inte bo i Midsommarkransen där folk inte vänder sig om ifall en tjej skulle kyssa en tjej? Jag har funderat hela helgen och idag kom jag på vad det var. Det är småstadskänslan.
Jag flyttade till Stockholm, den största staden jag kunde komma till i Sverige, för att få vara lite anonym. I byn där jag växte upp visste alla vem jag var. Alla visste vilken mjölk jag drack till min mat, hur jag var, hur jag borde vara. Jag vill inte ha det så, jag vill inte att folk ska hälsa på mig. Jag vill vara osynlig och folkskygg. Inte varje dag, såklart, men ibland. Jag vill inte gå till ICA och det är någon som känner igen mig och kollar in vad jag handlar. Jag vill inte lyssna på föräldrar som diskuterar fotbollsträning, det ger mig rysningar.
Jag vill vara klinisk och genomskinlig. Eller så borde jag öva på att bli rumsren.
3 kommentarer:
Helt ärligt så tror jag det inte är någon skillnad på Sjöstaden och Kransen i den bemärkelsen. Vill man vara anonym kan man vara det i vilken förort som helst. Kanske borde ni titta runt i ännu fler förorter? Själv bodde jag nyss nästan fem år i Gamla Enskede och jag skulle gärna flytta tillbaka.
För att få lite koll på var jag skulle hamna om jag köpte något eget har jag kollat på: http://www.e-bud.se/allm/index.html
Ääääh, fördomar Jenny! Mycket gaytätt i sjöstan! Och halva min mammagrupp var vegetarianer och några hade tillåmed kolonilott. ;)
Har för mig att de körde regnbågscafé på öppna förskolan också!
Skicka en kommentar