Den där om skolbussen

Vår skolbuss. En fin skolbuss. Vi går trots allt på en privatskola som kostar multum. Men vår busschaufför. Vår busschaufför älskar Beatles. Vilket var okej de tre första dagarna. Nu inte så mycket kul längre anymore. Och herre Gud, man blir glad när reklamen kommer. För imorse spelades Imagine. Instrumentalt. Och bakänden av bussen. Jag sitter i bakänden av bussen aldrig mer. Fjädringen är usel och bakänden. Bakänden hänger och slänger som en fucking vimpel en aprildag. I Sverige. I Mexiko finns inga vimplar. Vad jag sett. Och inte heller hårt bröd. Jag hade kunnat dö för hårt bröd med ägg och kaviar. Eller kanske inte dö, det hade varit lite onödigt. Jag vet inte om jag hade velat ha det som sista måltid. Det sista jag åt idag var en yoghurt. Jordgubb. Jordgubb är fördjävla överskattat. Men just nu hade jag inte tackat nej. Till jordgubb. Det är ganska mycket jag inte skulle tackat nej till just nu. Varmare skor. Nya skor. Skor som är röda. Rött nagellack. Fingrar mot min hud. Brunare hud. Värme. Fast det är varmare här än i Sverige. Överallt är varmare än i Sverige. Förutom, möjligtvis på Grönland. Jag skulle inte vilja åka till Grönland. Hellre till Guatemala, dit jag ska om cirka två månader. Men jag ska definitivt inte åka dit i vår skolbuss.

Den där om att inte orka räkna alla

Och herre Gud, jag har blivit förutsägbar. Det är hjärta och smärta och supa och knarka och knulla och är det verkligen därför jag skriver här?

Och livet har blivit ett avsnitt av Sex in the City goes Mexico City och jisses, sedan jag startade den här bloggen har det varit
en
tva
tre
fyra
fem
sex
sju
atta
nio
tio
elva
tolv

Och helvete, sa manga fler, som faktiskt inte hamnat här.

Jag vet inte.

Ska nog börja skriva om andra saker. Om var skolbuss.

Den där om Cervantino

Okej, da drar jag till Guanajuato och Cervantinofestivalen ett
par dagar!

Den där om att vara en vildkanin

"Vilket djur skulle du vara om du var ett?" alternativt "vilket djur skulle du vilja vara?".

Jag vet inte om jag gillar de där frågorna eller inte. Ganska mycket kan sägas, tolkas, vridas ur det djur man väljer. I ett par år nu har jag varit en vildkanin (valt av expojkvännenssystersdåvarandepojkvän och därefter bekräftats av diverse folk) men velat vara en koala (som inte är någon björn, något som australienaren här envist påpekar). Jag hade liksom inte haft något emot att sitta och sova i ett träd hela dagarna, knarka eucalyptusblad och vara söt.

Men vad är en vildkanin egentligen? (Hade precis den här diskussionen med en amerikan här, han tycker att jag mer är som en pingvin.) Den har säkert rabies, är smutsig som faen och knullar som... en kanin.

Jag är kass på att tolka mig själv, men jag har ganska klart för mig vad jag vill. Om jag hade varit en stad hade jag velat vara Tokyo alternativt Rio.
Om jag hade varit en maträtt hade jag velat vara salsa (det vi i Sverige kallar salsa).
Färg - röd.
Frukt eller grönsak - lime alternativt körsbär, beroende på humör. Hade jag varit en lime hade jag i och för sig varit allergisk mot mig själv.
Kroppsdel - en nacke alternativt benet under halsen, på en kvinna.
En sång - Tyrone med Erykah Badu.

Amen hej, vem är du?

Den där om betong

Det är konstigt

hur saker kan fastna i huvudet

på en

och folk

och sitta där

som tuggummi

och som betong

kanske mer som betong

för jag hade väldiga problem

med att gå hem med honom

i lördags

allt jag kunde tänka på

var det där

det där som varit fast

i sju djävla år.

Den där om att älska

Jag ligger i soffan med honom och han frågar mig om jag någonsin älskatälskat någon, för jag verkar inte vara typen som gör sådant. Älskar.

Jag ler mot honom och svarar att jo, jag har älskat så hårt att trodde att jag skulle gå sönder. Han nickar och säger att det var hans alternativ två. Antingen älskar jag ingen, har aldrig älskat, kommer aldrig älska någon, eller så älskar jag sönder mig själv och andra.

Och fast att det är läskigt som faen så älskar jag att att han kan läsa mig, att han ser mig och att han kan tolka det jag gör, eftersom jag knappt kan göra det själv, står för nära.

Jag säger det till honom och han svarar att fyra år av tolkning av kroppsspråk, intresse, psykologi och jisses, så många år av hängande runt barer har gjort sitt.

Han ber mig berätta om min kärlek och innan jag hinner säga något om den så säger han att döma av mitt leende så var det en bra kärlek. Jag svarar att det var det. Han, kärleken, är den bästa man jag någonsin mött. Ingen har jag älskat till sådant vansinne som honom. Och fast att det är över så är han det bästa som hänt mig.

Och jag trodde aldrig att jag skulle känna så igen, och jisses, det gick snabbt, men jag tror att han försvunnit från det där stället där han gjorde ont.

Den där om hur det gick

A på första, spanska.

Den där om blåmärken

Den har staden tär och nöter pa mig. Jag är undergiven och trött och svag och i lördags bet han mig hårt i armen. Idag har jag ettflera blåmarke. På andra blåmarken, från saker jag gått in i och där människor slagit mig med ord och handlingar.

Och amerikanskan, som jag bor med, som kan saker som inte jag kan, säger att det är för att jag äter för dåligt. Så jag tar en banan, för att göra henne glad(are).

Varje morgon, när klockan ringer klockan sju vill jag bara vända mig om och somna om. För i duschen finns bara kallvatten och ibland längtar jag så förbannat efter riktigt bröd.

Men så ringer han från flygplatsen, på väg till Cancun, och ber mig komma och följa med och jag skrattar och säger att jag inte kan, inte bara sådär och han ber mig att inte vara så djävla svensk och jag lägger på luren och vänder mig till amerikanskan och säger att jag tror att jag har träffat en ny som kommer krossa mitt hjärta.

Den där om kvällen den fjortonde oktober

Och när vi närmar oss Mexico City igen sa ligger mörkret tätt omkring oss. Vi är tva timmar senare än vi borde, men vi borde egentligen ingenting. Vackra amerikanskan följer med mig hem, lanar mina kläder, min dusch, säger att nu är vi tva Jenny. Senare pa kvällen hör jag henne säga att hon heter Jenny och kommer fran Sverige.

Pa stället han springer rakt pa mig. Rakt pa mig och "förlat jag sag dig inte du är vacker vad heter du var kommer du fran har du ont i tarna?" Och han far mig att skratta och vännerna tittar pa fran hall och haller tummarna haller tummarna för att han inte ska vara en i mängden, som vanligt. Jag skakar pa huvudet och vill ga där ifran, men han haller fast mig. "Ga inte, vackra, ga inte". Och jag blir sur och försöker slita mig, men han släpper inte. En vakt kommer fram och fragar om jag har problem och jag tittar pa honom. Han släpper mig och svarar nej.

Jag gar till baren och hälsar pa bartendern, känner honom fran förr, när man är utbytesstudent och blond utan att vara blond är det lätt att lära känna folk i den här staden som kräver och längtar efter Europa.

Vännerna kommer fram och fragar om honom, den där som sprang pa mig. Jag rycker pa axlarna och de säger att jag borde. För att han är söt. Och jag rycker pa axlarna. Och medan jag star där och star sa kommer han fram och säger förlat igen och "innan kvällen är slut sa kommer jag att kyssa dig". Och jag tittar honom in i ögonen och svarar att det i sa fall skulle bli den bästa kyss han nagonsin fatt men att ingen bestämmer över vem jag ska kyssa, ibland inte ens jag. Och det blir en utmaning, en förestallning, där jag dansar mig svettig och han sitter i VIP-omradet och tittar pa.

Och nagonstans runt klockan sju pa morgonen kommer han fram med rosor och säger att nu ska vi ga hem till honom och jag skrattar honom rakt i ansiktet och säger att han inte ens vet vad jag heter. Han svarar att jag har den vackraste näsan han nagonsin sett. Att när jag dansar sa rör jag mina höfter mer at vänster än at höger. Att jag är förbannat medveten om hur mitt har ligger. Att jag har haft sex med en av människorna jag är pa stället med. Att jag dricker mer än de flesta män han känner. Att det finns en annan man pa stället som skulle dö om han fick följa med mig hem, eftersom han tittat pa mig hela kvällen. Att jag inte svettas pa ryggen, men mellan brösten. Att jag skiter fullkomligt i de flesta män. Att mina ögon glittrar när jag skrattar. Att jag biter pa naglarna och det antagligen är därför jag har rött nagellack. Och att det tal han just nu haft kommer hamna i mina mail hem till USA. I det där mailet kommer det även sta att jag följde med en av Mexico Citys bästa säljare hem.

Jag svarar honom att jag är fran Europa och sen kysser jag honom. Han ler, tar min hand och säger att det inte alls var den bästa kyss han nagonsin fatt.

Den där om dagen den fjortonde oktober

Och vi klättrar in i bilen tva fram och fem bak och kör mot Taxco nagonstans pa vagen somnar jag och jag vaknar med tungt flickhuvud mot min axel. Vi är sa nära sa nära som vi alltid är där i bilen och alltid. Tillsammans.

Regnet öser ner och det har blivit vardag det jag kommer minnas regn alltid regn. De tar mina händer och ler mot mig och i tanken och pa jorden är de de vackraste jag vet just nu.

Jag tar fram mobiltelefonen och har fatt ett sms och de undrar vem det är vill skydda och bädda in mitt hjärta, hoppas att det inte är den där som krossar mitt hjärta gör smulor av det som inte finns. Det är inte han. Det är en nittonaring jag träffat och de ler och kallar mig Mrs Robinson.

Jag tappar fattningen där i Taxco och försöker köpa mitt hjärta lättare och rödare för givetvis kan man göra det det händer varje dag varje dag. Allt är till salu allt kan du köpa min lycka till extrapris.

Staden är vacker och tar andan ur en är sa högt upp i bergen att det är svart att andas ordentligt. Det är som om hon placerat sig där för att förvrida huvudet av folk fa dem att öppna planboken och köpa det silver som träbodarna spyr ut över gatorna.

Jag kommer hem med fyra ringar för mycket och en undran över hur i helvete jag kunde köpa en dödskallering. För sju kronor antar jag att det är okej.

Den där om morgonen den fjortonde oktober

Och jag vaknar pa morgonen och förbannar mig själv för att jag är, var, sa förbannat svag. Förbannat svag, som jag normalt sätt inte alls är. Och jag tittar genom alla sms fran honom, fran det första

"Vill du äta jordgubbsglass med mig pa tisdag? Jag hoppas att du far en bra natt, pussar fran J."

till det sista, skickat i fredagsnatt

"Jag önskar att jag hade kunnat vara där, jag vet inte vad jag ska göra utan dig en hel vecka. Lunch pa söndag? Ha kul. Kyssar pa mitt lilla hjärta."

Och det är sa manga löften i de där sma sms:en. Sa manga löften som blivit brutna. För givetvis blev det ingen lunch pa söndagen.

Och alla säger at mig att skita i honom, som han skiter i mig, och när mina vänner är fulla och ritar bilder pa folk de vill kasta pil pa är han en av dem.

Jag försöker glömma. Gar ut pa dejter med pojkar som lovar förbättring och frälsning, men ingen kan. Och när jag sitter och dricker kaffe med Annan sa kommer jag pa mig själv med att önska mig bort. Bort och iväg och vad fan, hur kan han ha san här makt över mig?

Den där om Maria Magdalena och Santa Lucia

När jag besökte Puebla för ett tag sedan kopte jag mig en "ängel" och döpte henne till Maria Magdalena:

Den här helgen akte vi till Taxco. Jag skaffade en kompis till Maria Magdalena. Hon heter Santa Lucia:

Den där om att jag tydligen har haft en svår uppväxt

Your Birthdate: February 19

You are resilient, and no doubt your resilience has already been tested. You've had some difficult experiences in your life, but you are wise from them. Having had to grow up quickly, you tend to discount the advice of others. You tend to be a loner, having learned that the only person you can depend on is yourself. Your strength: Well developed stability and confidence Your weakness: Suspicion of others Your power color: Eggplant Your power symbol: Spade Your power month: October

What Does Your Birth Date Mean?

Den där om att jag lovade mig själv att aldrig ha några listor i min blogg

Fyra arbeten jag har haft i mitt liv:
1. Sportklädesansvarig (låter fancyfancy, men det var på Stadium)
2. Biljettförsäljerska (hamnade på plats 92 av de jobb som stockholmarna ville ha. Av 100 möjliga)
3. Barnflicka
4. Inkastare för en bar i Medelhavet (inte i Medelhavet. Vid Medelhavet.)
5. Författare.

Fyra filmer jag kan se om och om igen:
1. Ingen, eftersom jag aldrig ser en film mer än en gång
2. Men okej, om jag måste:
3. Gone with the wind
4. The English patient
5. La vita è bella

Fyra städer jag har bott i:
1. Brighton
2. München
3. London
4. Málaga
5. Ciudad de Mexico

Fyra tv-serier jag gärna ser:
1. Har ingen TV
2. Betalar inte den där avgiften
3. Sist jag följde en tv-serie så var det nog Vänner.
4. Jag har inte ens sett särskilt många avsnitt av Sex in the city
5. Och ja, ni kan få döda mig nu, eller, hellre, bjuda in mig till ett Sex in the city-maraton.

Fyra ställen jag vill åka till:
1. Japan
2. New Orleans
3. Camberra, hälsa på en kompis
4. Moskva
5. Buenos Aires

Fyra webbsidor jag besöker dagligen:
1. www.dn.se
2. www.minmail.se
3. www.blogger.com
4. www.nytimes.com
5. www.minandramail.com

Fyra favoriträtter:
1. Sushi
2. Pasta
3. Min fasters köttbullar
4. Tacos klockan fem på morgonen
5. Glass

Fyra ställen där jag trivs:
1, 2, 3, 4, 5: Anywhere is paradise.

Fyra bloggare jag vill utmana att svara på de här frågorna:
Ingen, daremot skulle jag vilja att ni hittade till foljande bloggar:
1. Den där vackra, som går utbildningen jag vill gå, och som jag fick den har listan av.
2. Den där med det vackraste språket, som jag känner igen mig så mycket i.
3. Den där underbara, som jag inte träffat, men skulle träffa, men aldrig träffade.
4. Den där jag just upptäckt, som ar hemlighemlig, men så bra.
5. Den där som går det jag gick, som kommer få vg på tentan.

Och ja, jag är dum i huvudet och ser inte forrän nu att man bara skulle skriva fyra saker på varje!

Den där om att hon fick B på sin andra midterm

Jag hatar att få B.

Jag borde vetat vad artikel 123 (om arbete) och artikel 27 (om landägande) står för i den mexikanska konstitutionen från 1917.

Helvete.

Den där om kokain

Och han fladdrar förbi och hon tittar på mig med sådär ledsna ögon som bara hon kan ha som om hon levt hela sitt liv och gjort dåliga val efter dåliga val och hon sager att "jag tror att jag har förlorat honom".

Och ingen förlust är svårare än att förlora någon och samtidigt ha dem precis framför ögonen, där, levandes utan att vara levande.

Och jag tittar på henne, hon som är bland de vackraste och svarar att hon visste det, hon visste vad han gjort vem han är vad han gjorde vem han var vad hon gav sig in i och att han skulle ge sig in i henne på henne överallt på henne, tränga in och inte be om lov. Hon visste det, där i början nar början bara var början och slutet inte ens var nära.

Och han, han är så vacker en av de vackraste. Men ögonen, ögonen så långt borta och i dem kan man se slutet, kanske redan kunde, där i början.

Och inget kan hindra honom att fly om han nu flyr. Så gammal bara tjugo. Och hon, den där vackraste vet. Hon vet vad det gör med honom, hon har hälsat på den där världen själv så många gånger men "inte så där, inte så där."

Och hon viskar, omedveten om att hon tänker högt, att hon förlorat honom. "Han är inte här. Han är inte här."

Den där om att Seven Eleven är öppet tjugofyra timmar om dygnet här

De bästa textraderna som någonsin skrivits i en sång måstemåste vara

"Yeah, the ritual highway to heaven
From seven to seven he's got me open like Seven Eleven
And yes, it's me that he's always choosin'
With him I'm never losin', and he knows that my name is not Susan."

Den där om Ejército Zapatista de Liberación Nacional och kvinnorna

You, woman of the city. They lied to us. Harassment and contempt are still the only future which the one from above offers. You carry a thousand burdens, and you give birth to a thousand rebellions. They harass you and despise you when you are a girl, when you are an adolescent, when you are a young woman, when you are an adult, when you are mature, when you are an old woman. Between harassment and contempt, they want to assign you the role of ornament, and they build the corner for you which they try to make you inhabit. They harass and despise you at home, in school, in the metro or on the bus, in the street, at work, at play, during your free time, in the shop. They want you to be valued for what you look like, and not for what you are. Power then takes the face of father, brother, sweetheart, friend, lover, husband, son, work companion, superior or subordinate.

First--Women, regardless of their race, creed, color or political affiliation, have the right to participate in the revolutionary struggle in any way that their desire and capacity determine.

Second--Women have the right to work and receive a just salary.

Third--Women have the right to decide the number of children they have and care for.

Fourth--Women have the right to participate in the matters of the community and have charge if they are free and democratically elected.

Fifth--Women and their children have the right to Primary Attention in their health and nutrition.

Sixth--Women have the right to education.

Seventh--Women have the right to choose their partner and are not obliged to enter into marriage.

Eighth--Women have the right to be free of violence from both relatives and strangers. Rape and attempted rape will be severely punished.

Ninth--Women will be able to occupy positions of leadership in the organization and hold military ranks in the revolutionary armed forces.

Tenth--Women will have all the rights and obligations which the revolutionary laws and regulations give.

Och det är sällan något rör och berör mig så mycket som filmen om kvinnorna i EZLN gjorde idag.

Den där om kanske till och med till extrapris?

Det här landet (den här staden/den här skolan) älskar power point-presentationer. På torsdag måste jag hålla i två. En på engelska, en på spanska.

Någon som har lite stabila nerver att sälja?

Den där om att den inte ens var särskilt snygg

Man vet att man inte fått sig något på länge när man blir upphetsad av en naken skyltdocka.

Den där om att Skåne inte är platt

För första gången står jag här igen. Där igen där jag lovade mig själv att inte hamna. Och jag tittar bredvid mig på marken och där ligger det, det jag lovade att skydda och bevara. Hantera och smeka.

Jag önskar att jag hade kunnat lägga det i en låda full med bomull och sån där plast som är så rolig att trycka luften ur. Där skulle det få ligga och jag skulle lägga upp lådan på mamma och pappas vind, för på mamma och pappas vind skulle det få vara i fred bland gunghästar och ishockeyvantar och det skulle inte bli särskilt dammigt, där i lådan, men antagligen lite bortglömt.

Istället ställer jag mig på berget. På det där berget som finns mitt i Skåne och man skulle kunna tro att Skåne är platt, men där, på berget, kastar jag ut det, som om det hade boomerangeffekt. Men det har inte boomerangeffekt och det kommer inte tillbaka rött och gyllene och skimrande, det trillar på vägen och ramlar neråt och jag kan känna. Kan känna varje sten och icketelefonsamtal och jag kan känna varje par ögon som tittar på honom och alla brutna löften.

Och han. Går förbi mig. Stryker mig längs ryggen. Smeker det där jag borde skydda och bevara och inte sträcka fram till varenda djävla man som kan titta mig djupt in i ögonen och lova mig månen. Och jag börjar darra. Lurar ingen. Mer än mig själv.

Och jag. Tror att jag ser honom. Tror att jag ser honom. Och snubblar i tanken. Och på marken. Och lilla hjärtat, lilla hjärtat är inte skyddat. Inte skyddat alls.

Den där om polisen

Den där om mellanmjölk

Att inte gilla Svenssonlivet är som att svära pa ett familjebrollop. Jag har gjort/gor bada.

Jag syndar som faniken och vill hellre knulla skiten ur min man en tisdagsmorgon än en lordagskväll. Och samtidigt som massor av folk avsäger sig Svensson och hellre vill vara Hussein eller Appelgren sa hamnar de där ända. Och gillar det. Och det är självklart inget fel med det, att säga att man gillar Svensson är lika illa som att trampa pa namnet.

Jag far krypningar av tanken pa grannfest, midsommarfirande med barnen, Volvo, vardag, ICA-handlande med onskelista och fotbollsträning. For mig är Svensson att noja sig. Mina fotter är inte gjorda for att stanna.

Jag vill, och är, bäst. Jag maste intala mig det varje dag, for ingen annan kommer tycka det at mig. Och om jag inte tycker att jag är bäst, vem skulle da vara det?

Jag vill inte sla mig till ro. Jag vill stanna uppe hela natten. Jag vill sa mycket. Sa mycket. Jag vill hangla med atta människor pa en kväll och sen skryta om det dagen efter (jepp, idag är dagen efter). Jag vill ha tävlingar om vem som kan dricka mest. Jag vill kanske inte ha barn. Jag vill skratta sa att jag grater. Jag vill ta världen med storm och jag vill att världen ska ta mig med storm. Jag vill aldrig växa upp och jag vill inte ha Billy. Och ända anledningen till att jag kommer bo i Sverige är att jag vill att mina framtida barn ska fa träffa mina foräldrar ofta.

Jag vet att jag kommer hamna där ända. Jag kommer sta med en smutsig tallrik i handen och en djävla äppelskrutt i den andra och undra hur i helvete jag kunde hamna där. Hur i helvete jag kunde ga fran att tatuera foten, lite spontant, till att knulla min man pa lordagskvällar.

Den där om violetta skymningar

Här borta som nu är hemma och inte längre där utan här har jag hittat folk som är förvånande lika mig, kör på i etthundraåttio tittar inte bakåt. Och aldrig tidigare har jag träffat sådana, som sätter orden precis där jag vill ha dem och skriker makt och utstrålning, utan att säga det högt, men med en fullständig medvetenhet om vem och var de är. Sköna systrar, kommen högt upp på de starkaste klipporna, vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor.

Och en av de där av manligt kön, från norra Amerika, skrattar så att han får ont i magen och berättar for oss att vi måste vara de galnaste som går på universitetet och vi ler mot honom och blåser rök i hans ansikte, säger att vi vet och vänder oss sen om och bugar inför det faktum att vi är vi, vi är precis där vi vill vara. Och de. De är så förbannat modiga och vackra. Oskuldsögon, himmelspannor, rosenlarver, tunga bränningar och förflugna fåglar.

Och de andra tittar intresserade på och lyssnar tydligt när läraren talar och guiden visar, men vi, vi sitter längst bak och sover och fan ta er, vi får ändå högsta betyg, och vi får högsta betyg fast vi hånglade och var ute till klockan sju igår. Och han, den där från norra Amerika, tittar på foton av oss och frågar varför vi står nakna, insvepta i mexikanska flaggan, och jag säger att det bara hände och ber honom att inte fråga så mycket och han skrattar igen. Vi äro de minst väntade och de djupast röda, tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel.

Den där om att hon fick A på sin första midterm

...och att hon inte vet om det heter ett midterm eller en midterm.

Den där om vad hon gett mig

Två månader. Igår. Och Mexico City har gått fran att hårdknulla mig bortom all kontroll till att ligga stilla i sängen och titta mig djupt i ögonen. Hon har gett mig underbara vänner, blåmärken, mat så stark att mina ögon har tårats, en uppskattning av lime. Hon har gett mig 150 kilometer i timmen pa rakstracka, förbundna ögon, bitchslaps på kinden. Hon har dragit undan mattan under fötterna på mig och vänt upp och ner på mina sanningar och vad och vem jag trodde att jag skulle bli.

Hon har supit mig full och klippt min lugg sne och rökt mig hög och utsatt mig för trafik och kokain och Gud-vet-vad-det-var-i-det-där i mängder. Hon har hållt for min mun och näsa så att jag inte har kunnat andats och hon har smekt mig längs ryggraden.

Hon har tvingat mig att prata spanska och spanska och engelska och gjort sa att jag nu har problem att uttala ord pa mitt modersmal. Hon skrattar mig i ansiktet och vet att jag älskar henne passionerat.

Hon har gett mig en av de vackraste mannen jag kysst, som kysst mig, lovat att ringa mig sen skitit fullständigt i mig en vecka för att sedan ringa mig full och lova att han vill vara med mig, medan en annan kille bitit mig i nacken under tiden han uttalat dessa ord och jag "mmmmm":at, utan att veta vem jag "mmmmm":at åt och för.

Hon har gett mig fransmän och amerikanare och australiensare och norskor och såklart mexikanare. Hon har dukat upp dem som ett smörgasbord och sagt att "här, här har du, här har du, ta för dig!" Och jag har tagit för mig.

Jag har tagit for mig.

Den där om att konfrontrera och förgöra

Han drar upp min tröjarm och tittar pa min handled. Konstaterar att jag fatt tillbaka min klocka och säger "good!" Han drar ner mig i sängen och vänder pa mig sa att jag ligger med ansiktet begravet mot hans hals. "You can cry, baby, it´s okey to cry". Men han vet att jag inte kommer gora det. Han skjuter mig ifran sig, tittar in i mina ögon och ber mig berätta allt. "But before, before you tell me everything, did you have sex with the other guy, the hothandsome Venezualien yesterday?" Jag ler och skakar pa huvudet.

Och sen berättar jag för australienaren.

Han. Han körde till mitt hus för att lämna tillbaka min klocka, som han hade. Först tänkte jag inte göra det, men pa väg bort fran honom kunde jag inte lata bli. "Du vet att jag ar sur pa dig va?" Och harda ord och ilska och jag ville sla honom till marken. Hur kunde han lova att inte krossa mitt hjärta och sen gora det ända? Och mina ord blev hardare och hardare och spanskan byttes ut mot engelska och svenska svordomar och han stod och tittade pa mig och vred pa sig.

Han är mexikan. Det finns kulturkrockar. Och nagot spanskt ord pa de, som han var, som han inte kunde forklara pa engelska och jag inte forsta pa spanska (defecto? deformidad? dejadez? descabellado? detestable? demonio? desagradable? no, para mi desiderable!). Och jag vill sa gärna, sa valdig gärna att han inte skulle vara en djävla cabrón, men hjärtat, jag tror att det är det han är. Det är det de alltid är.

Den där om att det ar något i magen som gör ont

Hej Jenny!

Kattor till salu! Vad tycks?

Och mamma ringde och sa att det är nog inte så lång tid kvar, du måste vara redo att flyga hem när som helst.Och hon fick mitt hjärta att blöda. Och inte bara blöda, utan utspritt över ett gigantiskt område, som om någon sprängt det lagt en bomb där och sedan inte tänkt på konsekvenserna.

Med på bild är inte Morr och Fräs, de är helsvarta.

Och hon var sexton år. Sexton år och sovit i min säng så många nätter i så många år. Och jag började gråta redan då, i luren, tömd på tankar om att inte låta min mamma höra mig gråta. Och jag grat i luren med M och sa att jag visste vilken dag hon skulle dö och jag visste att mitt hjärta, mitt hjärta och han visste. Han visste också om mitt hjärta.

De är lite skygga så de behöver mycket gos till att börja med. De är dock mycket nyfikna men Granit (bilden) blev lite rädd för mig idag.

Och vi tog dit henne i buren och hon hatade det såklart. Såklart hatade hon det och mjuade hela vägen och sen lite till. Och herre Gud, jag höll henne i famnen och hon ville sitta i fönstret, men hon blev svagare och svagare och hon såg en hund och hon som hatade hundar och jag ville bara springa ut och radera den dar hunden från hennes ögon, det sista hon skulle se.

Jag tror att vi ar redo for en ny katt.

Och hon blev svagare och svagare och jag tog henne i famnen och hennes päls blev våt så våt av mina tårar och pappas tårar och mammas tårar. Och på natten grät jag och sov inte mycket. Och jag tror faktiskt inte att jag gråtit så mycket någon gång. Fore. Inte efter. Inte efter M. Aldrig. Och i rummet bredvid hörde jag mamma gråta.

Mvh Mammi.

Den där om att det kliar för mycket i fingrarna

Det kliar för mycket i fingrarna. Jag sätter mig ner och tar upp pennan och skriver. Men det är inte samma sak. Det är nagot i mig som säger att det är fel. Jag bor inte längre i min skrivbok, jag bor här. Den här sidan är min. Och jag bör ta tillbaka den snabbt.

Jag är inte nagon som gar och gömmer mig. Böjer inte pa huvudet.

Ah, va fan, jag är tillbaka. Det var inte kul att vara pa semester, även om jag hanglat en del.

Den där om att skita i det

Det har gatt fel nagonstans de senaste dagarna. Jag har blivit lite for radd for vad jag skriver har. Vad jag lagger ut, for ganska ofta sa lagger jag ut mitt liv och inte bara mitt liv, utan mitt l i v. Och da ar det svart att fa kommentarer som satter sig inne i magen och i blodet och det gor mer ont an vad man vill erkanna.

Darfor pausar jag nu lite. Kanske nagra timmar, kanske langre. Jag maste fa ga och kyssa underbara lappar utan att formulera det jag gor i ord. Det har har blivit lite for stort och lite for mycket.

Vi ses.

Den där om Lonely Planet - Jennyedition

Det finns saker som guideböckerna varnar dig för. Saker du inte bör göra i Mexico City. Och tydligen är staden lite farlig just nu:

"Protests/Crime
Political protests throughout Mexico are causing major disruptions. Worst affected are Oaxaca city and Mexico City where thousands of protestors have taken over the city centres. The situation is unpredictable and there have been outbreaks of violence. Travellers in the area should exercise high levels of caution and monitor news reports closely.

Crime in Mexico continues to be of concern to travellers, particularly in Mexico City and in beach resort areas. The incidence of violent crime and, more specifically, sexual crimes against women, is increasing. Taxi theft, armed theft, pickpocketing, purse snatching, credit-card fraud and ATM robbery are frequently reported. A spate of recent kidnappings have targeted travellers in the Nuevo Laredo region of northern Mexico."

What not to do: (Det Jenny gjort = X)

Try not to travel at night. X

Mexico City taxis are especially dangerous, being notorious for (sometimes violent) robberies. Don't take a cruising cab, phone a radio taxi service instead. X

Grön och vit VW-taxi i Mexico City bör om möjligt undvikas. X

Pick-pocketing and bag-snatching are common in large cities and crowded areas frequented by large numbers of tourists. Bär inte pengar synligt. X

Do not carry a big amount of ready money in a pocket. X

Don't accept food or drinks from strangers as there have been cases of drugging followed by robbery and assault. X

Man bör inte äta annan frukt än den man skalar själv. Drick inte kranvatten och använd inte is i drinkarna! Ät helst inte sallad som ju är sköljd i kranvatten. X

Den där om tiden

I desperata forsok att fånga dagen, greppa den, ta tag i den som om den vore ett tidningspapper som man kan knyckla ihop och stoppa ner i fickan då den är så flyende, ständigt forsvinnande, hånskrattande åt mig for att "du får mig aldrig, alla forsoker, ingen lyckas" och jag har snart varit har halva tiden. Halva tiden av blickar på mig. Fransmannen, som irriterade sig på mig lika mycket som han handlost foll for mig tills jag boxade honom i magen med ord och handligar som han inte kunde hantera. Halva tiden med folk jag har kommit att älska att älska. Och han, den där vackra, som gor så ont. Inte så länge kvar med honom.

En nervoshet infinner sig. En känsla av att jag är så mycket mindre, obetydelselos. Som när man vill spela sin favoritlåt for någon, men de inte verkar gilla den och man byter snabbt till nästa.

Jag vill inte lämna det här. Som jag skrev, i Stockholm; jag är hemma nu. Som jag alltid är hemma där jag är. Och där jag alltid längtar bort.

(Och, jaha, det blev mest meningslost babbel, vill ni läsa något bra, om tid, idag så ska ni läsa A skyscraper of procrastination.)

Den där om när jag besökte Museo National de Antropologia

Den där om Frida

Frida Kahlo. Antagligen en av de mest kanda som spottats ut ur Mexiko.

Pa torsdag har jag min forsta midterm i kursen "Mujeres notables en Mexico", och en stor del av testet kommer handla om denna kvinna. En annan stor del kommer handla om min favorit Tina Modotti.

Var professora ar ganska kand har. Hennes mamma var Anita Brenner (inte sa kand utanfor Mexiko, tydligen) och Anita hangde ganska mycket med bade Frida och Tina. Nar vi sag filmen om Frida satt var professora och fnyste over detaljer "sa dar sag det inte ut!" och "Frida drack inte sa dar mycket, men hon alskade godis!"

Det kanns ganska haftigt att nastannastan (egentligen inte alls) ha traffat Frida.

Den där om att försöka förklara

I vanliga fall skiter jag ganska mycket i vad folk sager och tycker om mig och det jag gor. Dock har jag fatt fler an ett mail nu, fran vanner jag bryr mig valdigt mycket om, som tycker att mitt liv har verkar vara lite val destruktivt.

Jag vill inte forsvara mig sjalv eller de val jag gor. Det har ar mitt liv, och bara mitt och jag lever det som jag vill. Jag forstar att somliga ar oroliga, det hade jag varit om jag inte bott i mig sjalv. Varfor jag valjer att fly fran verkligheten med diverse forhojande effekter kan jag inte svara pa. Jag bara gor det for att det far mig att ma bra, for ibland ar det inte svarare an sa.

Nar jag var sexton borjade jag ta XTC, men gillade det sa mycket att jag lovade mig sjalv att inte fortsatta. Jag har samma filosofi fortfarande, gillar jag nagot for mycket sa fortsatter jag inte. Det liv jag lever har kommer ta slut nar jag lamnar DF.

Jag ar ledsen om jag gor er besvikna, men jag maste fa leva mitt liv och sla sonder mig sjalv lite innan jag kommer tillbaka for att stanna och sta still och inte langre virvla och maste skaffa man, barn och den skiten.

Tack for att ni bryr er, nu ska jag ta och ga upp till den dar vackra som ligger och sover i min sang.

Den där om sexförtiett på morgonen

Och nej, man ska aldrig skriva inlagg nar man ar full och klockan ar 06:37 lokal tid, och kompisen har gatt hem med galen hattkille och hon, den dar vackra, kommer ner och fragar om hon far sova i min sang, for hon kysser sa bra och allt bara snurrar och egentligen vill jag bara sova och han ringde tidigare idag och ville traffa mig, men de tvingade mig saga att jag inte kunde och jag tror att jag gjorde ett... vad kallas det? hickey pa nagon och vackra flickan har ett bitmarke pa sin axel och hon vill sova med mig, och det ar sex ar sedan jag sovsov med en flicka sist och jag skrev en kommentar hos Eff precis, dar jag stavade fel ungefar tretton ganger, for det ar morkt och jag ser inte vad jag skriver och jisses, jag tror jag slutar har.

Den där om efter (och jo, anonym, mina fötter är lite slitna)

Den där om före

Den där om underifrån

Och hon ser honom över dansgolvet, som hon alltid ser dem över dansgolvet fast att hon är så liten så mycket kortare än alla andra alla runt om och det är något i hennes ögon som förtrollar och binder och hon vet om det och hon ser dem som djur. Som en fångst och hon vet att hon inte borde. Hon ser honom och hon vet var de kommer att hamna och det tråkar ut henne en del och antagligen lite mer än en del.

Och hon går fram till honom, slår sig fram utan att vidröra någon, slår sig genom sin egen egentliga motvilja och tänker att snart så kommer han att lägga sin förutsägbara hand på hennes axel och vill det sig riktigt väl, ar han tillräckligt framgangsrik så lägger han den runt hennes midja även om det är en framgång som inte är så stor i hennes värld för hon tar vad hon får hon får vad hon tar. Hon går fram till honom och han säger hej.

Och kvällen är som alla andra kvällar och den är inte ovanlig och inget speciell.

Och de är på väg därifrån och han har lagt sin hand i hennes eller om det var tvärtom och hon känner sig lite förvirrad över att den är där och hur hamnade den där? Och han kysser henne ganska bra bättre an hon förväntat och hon vet hur hon ska uppföra sig hon kan spelet och ingenting är nytt. Inuti huvudet dansar tankarna och på hans kropp dansar händerna och hon vet vad hon förväntas gora och hon vet att hon gör det bra.

Och uppe i taket räknar hon sprickorna och ljuset börjar sila in genom fönstret och hon kommer inte ihåg vem som drog för persiennen och hon börjar bli hungrig, men han kysser henne ganska bra.

Och hon somnar på magen och vaknar likadant lite senare av att han kysser henne i nacken och hon klappar honom på kinden och hatar att han vaknade före henne, för ingen ska få se henne sova, hitta henne obevakad, hon måste alltid stå på vakt, vara sin egen riddare.

Och hon reser sig upp och skiter fullständigt i att han ropar hennes namn, som egentligen inte är hennes namn, och hon skiter fullständigt i att han kysste henne bra och att han höll hennes hand och att han såg henne obevakad. Och hon går.

Den där om ovanifrån

Och han ser henne över dansgolvet och hon är liten och hennes ögon har letat efter honom hela kvällen hela natten kommer de att vara hans och han vet det utan att veta hur han kan veta det. Och hon går fram till honom med en självklarhet som förvånar honom men som inte verkar förvåna henne, som om hon vet om att han vet om att hennes ögon kommer att titta på honom hela natten. Hon fångar upp honom och kommer fram och säger hej.

Och han blir nervös över att hon ar så saker så självklar så vacker så stark på ett konstigt bräckligt satt och nervositeten sköljs bort med öl och han tänker lägga sin arm om hennes axel men väljer till sist, utan att veta varför själv, att ta hennes hand i sin. Hennes hand är kall och han masserar den lätt och tänker att hon är vacker och varm, men kall, och det är något i hennes ögon som gör att han måste titta in i dem hela tiden och han tänker att det här är speciellt, hon är speciell, denna kväll är speciell.

Och de går hem till honom och han kysser henne sådär som han tror att hon vill bli kysst och något i hennes ögon, alltid hennes ögon, säger att han gör det rätt. Och han drar för persiennen lite lätt och allt är nytt med henne, som om han aldrig kysst någon förut men ända vet exakt hur han ska kyssa just henne och någonstans någongång innan hon somnar på mage så tänker han att han är kär.

Och han kan inte sova inte sova alls for hon ligger där och dreglar pa hans kudde och fast att hon nu stängt ögonen så kan han fortfarande se dem se henne och han vet vad han såg och han såg in i henne.

Och hon vaknar av att han kysser henne i nacken och precis innan hon reser sig upp så tänker han att han ska älska henne för evigt men hon reser sig upp och han ropar hennes namn men hon reser sig upp och hon går.

Den där om att hänga kläder på tork i Mexiko

Den där om att allt är om dem

Dem. Såklart. Det handlar alltid om dem. Jag ser honom över dansgolvet och ler. Och ler och går fram till honom och han ler. Han ler och möter mig. Och han pussar mig på pannan och är vacker. Och han ler. Och självklart är han problem. Såklart. Och självklart säger min kompis att han är problem. Såklart. Hon säger att det alltid är massor av tjejer runt honom. Såklart.

Och när han är på väg ut till sin bil för att hämta pengar tränger en tjej in honom i ett hörn och kysser honom så klart som om det vore självklart och hans kompisar ser det och kommer fram till mig och jag säger till dem att låta mig vara ifred och går in pa toaletten och gömmer mig som ett skadat djur och får ett sms av honom där han ber mig att inte lämna honom och jag svarar att jo, för att han kommer bara att krossa mitt hjärta såklart för det är så de gör. För jag blir kär en gång om dagen och får mitt hjärta krossat lika ofta som jag krossar hjärtan och det är så självklart.

Han kommer fram till mig och han lovar att han kan lova att lova, sådär självklart, att inte skada mitt hjärta och ber mig flytta till Italien med honom och jag är självklart full, sådär full att man berättar för folk att man är full och de svarar "jag vet" och man hatar sig själv for att man är sa full, men de mer för att de bekräftar det. Och aldrig tidigare har jag haft ett allvarligt samtal så tidigt med någon och aldrig tidigare har någon bekräftat mig så tidigt och vi förstår varandra och sager samma saker samtidigt och vi missförstar varandra hela tiden och han sager förlat och jag mumlar och tala i tungor sa att jag förstar. Och han. Honom. Alltid. Saklart. Allt är om dem.

De som krossar mitt hjärta.

Den där om att testa gränser

Och helgen kom helt plötsligt att handla om att testa gränser och slänga sig ut på djupt vatten. För vem kunde stanna längst under vattnet och vem kunde hoppa från den högsta klippan? Och jag galopperade längs med stranden, på en av de bråkigaste hästarna jag ridit, efter att ha rökt på och vi satte oss i bilar och körde i hundraåttio på små vägar och tävlade farligt nära kanten och jag spelade fotboll med killarna som efter ett tag började spela tufft och sparka varandra på benen och jag skulle inte vara sämre och dagen efter var jag blå och kunde inte stå på foten.

Och jag vet inte, men någonstans gick allting fel och det var så rätt och det går inte att umgås med folk som söker spänning och höjder och som vill flyga lika mycket gärna högt som jag. Vi trissade varandra och ingen vill vara sämre och vågorna där, i Acapulco, var så höga och strömmen så stark och människor försvann in på toaletten och kokainet flödade och jag sa tack, men nejtack och aldrig har jag skrattat så mycket och där, ute i havet, där strömmen var som starkast, tog den inte bara min bikinitopp utan även bort känslan av frustration.

Den där om Acapulco

Den där om att jag inte röstade

Jag svor över mina föräldrar för att de inte ringde och berättade hur det gick. Fem timmar pa en buss, hem fran Acapulco, springandes in till datorn och internet klockan fem pa morgonen, lokal tid.

Och nagon slags skam i magen över att jag inte röstade. Som om det varit mitt fel. Som om jag hade kunnat ändra utgangen. Som om Landskrona lag pa mina axlar.

Min poströst försvann nagonstans över Atlanten.

Den där om att sola och bada i piña colada

Ursäkta mig, jag ska resa bort i helgen.
Till Acapulco.
I min lilla bikini.
Ses senare.

Den där om att göra reklam

Jag låg över de andra i baksätet och mitt huvud slogs in i bilväggen varje gång vi svängde vänster. Esteban klagade över att hans fot fastnat under bilsätet framför och Krista frågade om vi kunde stanna, hon behovde spy. Pablo körde fort kör alltid fort fort som faen och spelar alltid musiken högt högt som faen.

I en vänstersväng kom den. Låten jag nu är kär i. Och jag brukar inte göra det, men va faen, är man i Mexiko måste man göra lite reklam för musik på spanska.

BeBe - Malo

Den där om att du säkert redan vet

Du vet när man kommer in i universitetsbaren, som är sunkig som faen, för att barnen på universitetet är rika som troll, betalar 700.000:-/termin för att gå på skolan, och därför gillar sunkställen, och du ser den där killen?

Du vet den där killen som är snyggast på stället och så förbannat söt att du tänker att du inte har någon djälva chans i hela världen, för att det står en massa andra tjejer och tittar på honom och tappar hakan och han står med sina vänner och verkar inte lägga märke till världen eller hur snygg han är?

Du vet när man har druckit lagom många öl och tänker "skit samma!", går fram till den där killen och drar världens sämsta replik? Något om att man kan trolla och förvandla honom till en groda genom en kyss. När man stirrar honom in i ögonen och när man, någonstans bakom all öl, kan känna att oj, han är visst intresserad tillbaka?

Du vet när han böjer sig ner och fram och det pirrar i magen och han kysser dig?

Du vet när han skjutsar dig hem i sin bil och har på sig världens fulaste glasögon, som gör honom söt som faen, och du hoppas att bilturen aldrig ska ta slut och du tackar alla gudar som finns för att Mexico City är en av världens största städer, så att det tar for evigt att komma hem? Och när ni kommer hem stiger han ur bilen, öppnar din dörr, får ditt telefonnummer, kysser dig godgottnatt och du bubblar in i huset och fnissar halva natten?

Du vet när han aldrig ringer och du tänker att han ända var för vacker för dig, säkert en playboy, men hör från andra kompisar att han är jättetrevlig och inte alls så och du undrar vad faen han inte ringer för och din killkompis från USA säger att det är för att han inte vill. Såklart?

Du vet när du har gett upp hoppet och är på väg in på samma bar igen, två veckor senare, och dina kompisar springer fram och väser "han är här!" och du måste röka tva cigaretter innan du kan gå in på stället och när du kommer in så tittar han upp från sitt samtal, ler och höjer ölflaskan som en hälsning?

Du vet när du går fram till honom och frågar, på kass spanska, hur han har det med hornen och han inte fattar vad du menar och du fortsätter "de borde ha växt, eftersom du inte ringt mig!" och du vänder dig om och lämnar honom medan hans kompisar låter "ooohhhhh!" och skrattar.

Du vet när han lite senare kommer fram och ber om forlåtelse och pussar dig på pannan och du kan inte låta bli att suga in och bli insugen och han kysser dig och du tanker att "skit samma om han inte ringer, det här är himmelen!" och han ber dig om att få träffa dig nästa vecka och du tänker att han kanske menar det, kanske inte, och ni bestämmer att ni ska träffas på tisdag och när måndagen kommer och du är i gymmet och får ett sms på italienska, för såklart pratar han fyra språk flytande, och du kan inte sluta le?

Du vet?

Bra. Jag med.

Den där om att spendera helgen i staden Puebla

Och vi åkte till staden Puebla for att vara med när en mexikansk vän skulle oppna en ny bar. Och vi drack en del och tittade pa konst och kyrkor och marknader och var mexikanska vän berättade att spanjorerna hade byggt sina kyrkor på pyramiderna som fanns och att urbefolkningen blev beordrade att måla änglar, men inte visste hur änglar såg ut och vi blev hoga som hus och kom hem klockan fem på morgonen och lekte lekar och sov fyra i en säng och skrattade och sov over varandra och ja, jag håller gaffeln i hoger hand.

Den där om att vi inte gillar John!

Fan ta honom!

Den där om att allt hänger på håret

Och jag skickar lite bilder till folk dar hemma och dar borta bland annat ett foto pa mig och fransmannen och jag far svar fran New York och bror nastan direkt.

"Han var sot och lang och behover klippa haret. Och du var sot och kort och behover klippa haret. Det ar gott att min syster fortfarande har formagan att ragga upp killar som ar fem ar yngre an henne!"

Den där om el parriada

Vi blev inbjudna pa grillfest - BBQ - una parriada i fredags. Pa mexikanska grillfester ater man kott. Och kott. Och kott. Och lime.

Jag satt mellan tva mexikanare som pratade sa snabbt att jag knappt uppfattade vad de sa och mitt i allt ringde mamma och jag hade tappat mina svenska ord. Efter ett tag hittade jag dem nagonstans bakom all tequila och lime och mexikanarna hade valdigt roligt at ordet "regnar".

Salsan var extra svag for att vi var dar och jag underholl ett tjugotal mexikanare med att forsoka lara dem "helan gar". Lagom till efterratten (nagon kaka. Med lime.) oppnade sig himmelen och en av mexikanarna tvingade mig att dansa salsa i regnet. Jag berattade om att om jag varit hemma i Sverige hade jag antagligen varit pa en kraftskiva just nu, och han fragade vad det var. "Som det har, ungefar" svarade jag och han log och snurrade mig runtruntrunt.

Den där om att vara exotisk

Jag är exotisk. Här. Det ar en väldigt märklig känsla att killar vill knulla upp en mot väggen bara på grund av att jag pratar svenska. Och flickor vill vara din kompis och bjuda hem dig till sina foräldrar och gärna visa upp dig för halva släkten och saga "här har ni en europé!"

De har ingen koll på var Sverige ligger eller vad fan det är, men en europé ar en europé ar en europé.

Jag gillar att vara exotisk. Det är som när jag bodde i Stockholm och folk gick igång på att jag pratade skanska.

I och för sig - jag har hånglat med killar för att de pratat göteborgska, så varför inte?

Den där om den stora otåligheten

Han sitter vid bordet med en massa andra utbytesstudenter och jag böjer mig ner och pussar honom pa kinden. Han ler. Han ber mig räcka fram mitt pekfinger och trär pa en grön ring som är alldeles för stor. Jag säger det till honom - din ring är alldeles för stor och han ler sa där som han ler och säger att det kanske är jag som är för liten, pa hans lillfinger passade den perfekt. Och han bryter. Bryter pa perfekt franska.

Jag sätter mig ner och tänder en cigarett. Ar uppe i min femte för dagen. Han tar den ifran mig, släcker den och säger att jag inte borde röka. Jag ber honom halla käften, han är fransman, fransmän röker. Vi är i Mexiko, i Mexiko röker man. Han svarar att jag är svenska med för vackra lungor, jag borde inte röka.

Jag tar upp nästa cigarett och tänder den. Han suckar och säger att jag ar för envis for mitt eget bästa. Jag rycker pa axlarna och blaser rök i ansiktet pa honom. Han lägger handen pa mitt lar och ber mig sluta hoppa med benet. Jag har inte ens märkt att jag gjort det.

Den stora rastlosheten har kommit tillbaka.

Det susar i kroppen, fotterna vill inte vara stilla, händerna är ständigt i rörelse, tankarna snubblar över varandra i iver över att komma ut och jag vet att jag ar farligt nära kanten. Det pickar under huden, känslorna aker bilbana och den där otaligheten som jag bara brukar känna i Sverige brusar sa att jag knappt hör nagot annat.

Fransmannen (och jag borde kanske vid det har laget ha presenterat honom. Thibaud. 189 centimeter lang. Världens vildaste och vackraste har. Vi är som stormar utan varandra. Som en orkan tillsammans. Och jisses, vad vi hanglar med andra.) fragar varför jag alltid maste ga till ytterligheter. Antingen sitter jag tyst och ar onabar och ser ut som om jag ar svarast i varlden eller sa är jag jordens medelpunkt. Han undrar hur mycket jag rökte pa i helgen och jag svarar att han var där, han vet. Och som alltid när det bara finns jag, jag, jag och min otalighet maste jag bli hög pa nagot. Fart. Pojkar. Gräs.

Och jag svarar att han ska lata mig vara. Jag pillar pa ringen och väljer det hälsosammaste alternativet när jag är som jag är som jag är när känslorna hoppar och jag inte kan fa ro, jag gar och tränar i tva timmar och det hälsosammaste alternativet ar inte är särskilt hälsosamt när jag är som jag är som jag är just nu.

Den där om att internet inte fungerar just nu i huset på Puerto Real