Jag flåsar in i restaurangen och stampar värme. Det ser ut som det gör på sådana där ställen: en ensam katt står och evighetsvajar med armen. Det är trä. Och bambu. Enstaka bord. En liten man flyger fram från bakom disken, ler med mer än ögonen och ja? hej? som om det vore en fråga. Han har tittat på tv. Eller läst tidningen. Tv:n står på med lågt ljud och högt ljus. Han har innetofflor och vitt förklä, ser ut att vara sjuttio, men vad vet jag, jag tycker att det är svårt att se ålder på asiater. De tycker säkert att det är svårt att se ålder på caucasians (svenskt ord? Är för trött för att googla, har sökt mitt drömjobb med hjälp av min bästis och slagit in 24 små presenter till en adventskalender till mina kollegor efter helvetesdagen).
Det är hans iver och ensamhet som gör mig ledsen. Hans leende och du får en extra sushibit på köpet! han vet inte ens om jag är värd det. Det känns inte som om jag stör hans vardag, det känns som om han väntat på mig. Klev upp klockan åtta, duschade, borstade håret med kam (fast ja, då heter det kammade sig), gick till sushirestaurangen, öppnade den vid elva, sen satte han sig och väntade. På mig.
Ensamma män. Det får mig att gråta.
Det är hans iver och ensamhet som gör mig ledsen. Hans leende och du får en extra sushibit på köpet! han vet inte ens om jag är värd det. Det känns inte som om jag stör hans vardag, det känns som om han väntat på mig. Klev upp klockan åtta, duschade, borstade håret med kam (fast ja, då heter det kammade sig), gick till sushirestaurangen, öppnade den vid elva, sen satte han sig och väntade. På mig.
Ensamma män. Det får mig att gråta.
2 kommentarer:
Åh, ja. Ensamhet. Jag gråter över de där enportionsjulbordstallrikarna man kan köpa och värma i micron. Över att de finns.
Jaaa! Gud vad sorgligt det är. Jag trodde jag skulle dö av gråt när jag såg filmen Darling och Bernard är så ensam så ensam.
Skicka en kommentar