Jag ligger sömnlös och håglös och utan allt jag känner att jag behöver. Och hjärnan skapar spöken som inte finns, som finns, som inte finns och det börjar ljusna, ser ni att det börjar ljusna? Nej, för det mörknade aldrig. Och det har varit mörkt så länge nu.Nätterna är föröverdjävliga. Jag kan verkligen inte sova. Täcket är för varmtkalltvarmt och aldrig har jag suttit så länge i stolen vid föntret och stirrat ut på alltingingentingallting. Lägger mig igen och läser. Harry Potter. Låt den rätte komma in. Jenny. Våld. Böckerna tar slut. Jag somnar inte.
Jag är så djävla utmattad att jag gråter, men jag kan inte sova. Jag har magiska piller och magiska ord och oroliga människor och roliga människor och allt borde vara toppen och jag är van vid att sova tio timmar om natten och jag är van vid att somna bums, men det går inte.
Och det ljusnar, där borta, ser ni? Nej, för det har aldrig varit så här mörkt.
11 kommentarer:
Får du någon hjälp?
Det ska inte vara så mörkt,
men det är svårt att bryta sig ur det.
Önskar att jag hade kunnat svara ja på din fråga, men nej, jag ska till Mexiko om en månad, vill inte innan det, så jag blunda och ignorera tills i vår.
Men kommer det kännas bättre bara för att du är i Mexico?
Kommer det inte förta nöjet med resan?
Nej och jo. Det är dock, tydligen, inte så bra att sätta igång "processen" innan jag åker, eftersom jag kommer att vara utan någon att prata med där borta, så jag måste vänta tills jag kommer hem. Det var ju ett sånt samtal som, delvis, satte igång det hela med.
Bra, så länge du vet vad du gör.
Det vet jag inte. Jag är helt djävla clueless. Men jag tänker inte låta det här förstöra och förgöra mig och min resa och min framtid och mitt allt. Känner jag att jag inte kan andas mer så ser nog pyskakutens väntrum ungefär likadant ut där som här, om man har pengarna.
Det jag menade var att du du har ett medvetet förhållande till det och gör ett val som verkar vara genomtänkt. Jag hoppas verkligen inte psykakuten i Mexico blir vad du får uppleva.
Det tror jag inte att det kommer bli heller. Jag har gjort ett val som jag tror är rätt. Är jag lika fucked up i vår får jag ge mig in i det svåra (svårare) då. Hoppas du... jag hoppas att du mår bra.
Du kan alltid hoppas,
tyvärr lär det aldrig hända,
så länge jag lurar mig själv att jag är omtyckt.
Det svider att inse motsatsen.
Men jag ska inte ta upp mina problem på egobloggen till Jenny.
I gästboken till Jennys egoblogg får vem som helst skriva precis vad som helst. Om du vill skriva tre A4 får du göra det. Vill du inte skriva något alls, så skriver du inte något alls.
Försöker spara det mesta av mina egna problem till min egen egoblogg. Det är nog bäst så.
Skicka en kommentar